FÖRESTÄLLNINGAR

FÖRESTÄLLNINGAR 2019: ÖREBRO kapell 2 mars; STOCKHOLM Gubbängen 16 mars

måndag 18 mars 2019

FÖRESTÄLLNINGAR I STOCKHOLM


Varje gång vi byter scen möter vi en hel del utmaningar. Från början anpassas det mesta efter våra möjligheter här i Örebro eftersom vi repeterar här. Ny plats innebär alltid en del problemlösningar som måste prioriteras innan det är dags för en föreställning.






Men tekniska staben är aldrig rådlös, Dom fixar det mesta och efter några timmar var det dags för föreställning. Under tiden som allt det här pågick var också andra förberedelse på gång.




Det blir en väldigt lång dag när man är med i ett nummer – ändå är dom mycket viktiga för helheten i musikalen. Vem vet,  att spela teater, agera och dansa kanske blir ett av deras stora intressen.

Jag var inte i  Stockholm utan satt hemma och kunde följa Johns videosnuttar på FB. Genom dom förstod jag att allt var på gång och att publiken jublade med stående ovationer och många inrop. Och jag är så stolt över ensemblen, deras villighet att komma hit där jag är och repetera månad efter månad. Deras energi och andlighet har berikat mitt liv. Vill bara säga att det var Caroline Höglund som triggade igång mej på just den här musikalen. Vi var på väg att spela nånting annat här i Örebro, men jag fick inte tag i rätt person till huvudrollen. Då fick jag tips om Caroline och jag visste att hon kunde sjunga. Hon var villig att prova på det där med teater. Efter det slog det mej – hon blir perfekt – men inte i den tänkta musikalen. Hon är Hanna i Vägen hem, och så plockade jag fram den gamla musikalen, tog bort en del och la till lite nya sånger med Peters hjälp. Sen var det bara att leta folk. Jag ber alltid om vägledning när jag ska finna rätt person för rätt roll – och se hur det blev. FANTASTISKT!









 Fenja och Jeanette har varit mina huvud fotografer till bloggen, denna gång har också Åke 
Andersson bidraget liksom min ständige allt i allo och stora supporter – Arne.
Josefins teckning  som visar första tablån där Eric sitter oh stämplar


Delar era tankar från Facebook.
Caroline Höglund: Fantastiskt vad duktiga ni alla är och vilket jobb alla bidragit och gjort för detta. Har varit jättekul att göra detta md er! (Hanna)
Melanie Strömberg: Det har varit en fantastisk upplevelse! Jag är så tacksam att jag har fått vara med och lära känna er alla! En stor kram skickar jag till Gunnel och vill bara säga: ”Allt blev bra till slut” (fru Dorotea)
Malena Lystad: Ja också. Tack alla inblandade. (Amalia)

Caroline PalmTACK så jättemycket för allt! Riktigt bra jobbat allihopa
Tycker att det har varit jättekul och lärorikt!! Tack alla. (Ellen)

Gabriella Häger Hahne: Ni var så wowwow, yeahyeah heeela bunten!! Tack för en uuunderbar dag. Allt gott till er alla bästabästa ni & sov sött!! Kramar (mamma)
John Hedberg: Tack så mycket allihop jag uppskattar att få lov att dela erfarenheten tillsammans med er Alla goa människor. (buse på marknaden)
Peter Stegeby känner sig välsignad. Så igår blev vi klar med musikalen "Vägen Hem". Vilken resa! Vilken musik! Det har verkligen varit en härlig upplevelse. Tror även att mitt vittnesbörd stärktes i något hörn där  (sjöng i kören)
Kristian Hahne: Mixade känslor igår… dels va det lättnad att allt var klart men också en sorg att det inte blir något mer av det här… det har varit en stor ära att få dela den här minnesvärda och uppbyggande erfarenheten med er alla! Ni var alla helt fantastiska! (basisten)
Åke Andersson: Det har varit roligt att fått hjälpa till. Tack alla, ni har varit underbara! (scenarbete i Stockholm)
Sophia B. Olsson Tack själv! Ni var alla riktigt duktiga idag (regiass.)
Felix Sahlin: Jag vill också tacka för en fantastisk erfarenhet och speciellt för möjligheten att få vara omkring så många fina, positiva och härliga individer! Vet att denna musikal inte bara har berört mitt hjärta och vittnesbörd, utan även många andras. Många av dem kommer vi aldrig få veta men jag fick detta meddelande efter sista föreställningen igår:"Bawled like a baby! Seriously. Tack att du la ut på fb om Vägen Hem. Jag drog 4 trötta barn dit ikväll för att jag kände stark att jag behövde se den. Fick känna Anden så starkt i den och fick ett efterlängtat bönesvar."  Ett litet guldkorn som vi alla kan njuta av, där varje ansträngning och hjälpande hand i musikalen var en viktig del för denna individ. Och som sagt - för många andra som vi kanske aldrig kommer att få veta (sjöng i kören)



måndag 4 mars 2019

FÖRESTÄLLNING I ÖREBRO 2 MARS


var publikens omdöme efter premiären i Örebro och ensemblen på och bakom scenen lyckades skapa den magi, som behövs för att nå en publik både genom egna insatser och den hjälp som vi fick från den himmelska aktivitetskommittén. Att det skulle bli ett stjärnfall över oss stod alls inte klart då vi repade på förmiddagen då det mesta var kaos och osäkerhet trots all vår egen förberedelse. Jag har sagt förut att det är ett smärre under att vi får till en föreställning efter att bara repetera 1 gång i månaden. Men nu förmedlades de fina verkliga händelser som är musikalens kärna på bästa tänkbara sätt. Vi som såg början och slutet på dagen var med om ett under.
Före föreställningen


bakgrundsbilderna fungerade – tack och lov, Sophia trycker rätt varenda gång


Och så var det dax och fler än Ior funderade “hur ska det gå?”


Den kända stockholmscirkusen slog till med härliga färger, humor, akrobatiska övningar, överfall och en stor glimt humor, publiken applåderade  för fullt .




Tro det eller ej men Ingemars rapp är byggt på en lång notis från en skånetidning på den tiden då man först började tala om “mormoner”, som ett fenomen i Sverige. (1852) Vi ser ryggen på Berit-sufflör på många bilder och alla på scenen var mycket tacksamma för att hon fanns där, när det behövdes.







Det som gav mig inspirationen till det här manuset var Erik Roos (hans teaternamn)  replik: “Kungen har jag tjänat i tio år nu vill jag ha Hanna”. Bra upptakt till en story tänkte jag och på den vägen var det. I verkligheten bygger den på två olika – men sanna historier - som jag slagit ihop för att få en storyline – en personlig frihet då man dramatiserar för det är ingen biografi vi gestaltar. Nedan: Eric och Hanna som brudpar. Den höga hatten satt inte på länge.






Mikrofoner fungerade på bästa möjliga sätt, inga tjut, inget skrap, ljus fanns där det skulle lysa och skådespelarna var i högform. Och kompet. Dessa otroligt duktiga musiker, som bara var två pers lät som en hel orkester. Allt samverkade till att bli en föreställning som gick rakt in i hjärtat.









Lördag 16 mars 16.00 och 19.00 GUBBÄNGENS KAPELL. 

Fotograf: Jeanette Hedberg 85%, Arne Hedberg 15%